22.2.2007

Utlänningsverket hade 1.12.2004 till en person som ansökte om medborgarskap sänt en kompletteringsuppmaning, som ansågs uppfylla villkoren i 22 § i förvaltningslagen. Sedan sökanden fått en tillräckligt lång tid på sig för att lämna tilläggsutredning, hade utlänningsverket med sitt beslut 12.1.2005 kunnat avslå sökandens ansökan om medborgarskap, eftersom någon utredning om att språkkunskapsvillkoret uppfyllts så som föreskrivs i 17 § i medborgarskapslagen inte hade givits in vid den tidpunkt när utlänningsverket fattade sitt beslut. Förvaltningsdomstolen borde därför inte ha upphävt Utlänningsverkets beslut och återförvisat ärendet till Utlänningsverket för ny behandling på den grunden att sökanden 23.5.2005 hade tillställt förvaltningsdomstolen ett intyg över en språkexamen som sökanden avlagt först 9.4.2005. På besvär av Utlänningsverket upphävde högsta förvaltningsdomstolen förvaltningsdomstolens beslut och satte i kraft Utlänningsverkets beslut.

Förvaltningsdomstolen hade till sitt beslut fogat ett besvärsförbud. Sedan förvaltningsdomstolen med hänvisning till den nya utredningen i ärendet hade återförvisat ärendet till Utlänningsverket, har detta beslut om återförvisning dock blivit förpliktande för Utlänningsverket. Eftersom Utlänningsverkets besvär hade baserat sig på den omständigheten att ett intyg som uppvisats först efter Utlänningsverkets beslut inte fick påverka avgörandet av ärendet, hade Utlänningsverket ett rättsligt behov och enligt 5 § i förvaltningsprocesslagen och 42 § i medborgarskapslagen rätt att överklaga förvaltningsdomstolens beslut. Det till förvaltningsdomstolens beslut fogade besvärsförbudet undanröjdes. Omröstn. 4-3.

Förvaltningsprocesslagen 5 §
Förvaltningslagen 8 § och 22 § 1 och 3 mom. samt 33 §
Medborgarskapslagen 13 § 1 mom. 6 punkten samt 17, 42, 45 och 46 §